Elgars Enigmavariationer

Barber gjorde sin grej

Den amerikanske kompositören Samuel Barber drevs av en tro på musikens kraft att bygga broar mellan människor. Han kände stark samhörighet med europeisk kultur och utgick från klassiska former och 1800-talets senromantiska tonspråk för att skapa musik som kunde nå en bred publik. Mer experimentella musikaliska trender intresserade honom inte i lika hög grad. ”Jag tror att det som hämmar tonsättare ofta beror på att de känner att de måste ha en ny stil varje år”, menade Barber, ”… jag fortsätter bara att göra, som man säger, min grej. Det kräver ett visst kurage.” Resultatet blev ett lyriskt tonspråk som kombinerar melodisk uppfinningsrikedom med ett rättframt tilltal.

Skvallerskolan

Förlagan till Uvertyr till The School for Scandal är den brittisk-irländske dramatikern Richard Brinsley Sheridans berömda 1700-talskomedi med samma namn, en bitsk satir om skvaller, intriger och hyckleri inom Londons societet. Barber tog fasta på pjäsens lekfulla anda, timing och höga tempo när han komponerade sin sprudlande konsertuvertyr. En dramatisk fanfar inleder, och musiken övergår sedan raskt till en dansant huvudsektion där snabba tempoväxlingar, dynamiska kontraster och eleganta melodier förpackats i en färgrik instrumentation. Trots att stycket är Barbers första orkesterverk – han var bara drygt 20 år när han skrev det – visar han redan prov på en exceptionell kompositionsbegåvning och förmåga att blanda traditionella klassiska element med samtida musikaliska uttryck.

Den lilla kritbiten

Sofija Gubajdulina, född i Tatarstan i dåvarande Sovjetunionen, är en av förgrundsgestalterna inom modern rysk konstmusik. Trots rådande kommunistiska kulturdoktriner använde hon sig av moderna kompositionstekniker och inspirerades av kristen och orientalisk mystik. ”Det finns ingen allvarligare anledning att komponera musik än andlig förnyelse” har hon sagt och beskriver sin musik som att den bringar legato, en känsla av ”sammanhängande flöde in i livets fragmenterade staccato”.

”Det finns ingen allvarligare anledning att komponera musik än andlig förnyelse”
– Sofija Gubajdulina

I Fairy Tale Poem från 1971, ursprungligen komponerad för ett barnradioprogram, utgick Gubajdulina från den tjeckiska författaren Miloš Macoureks förtjusande saga Den lilla kritbiten: En liten bit krita drömmer om att få rita underbara slott, vackra trädgårdar med paviljonger och havet. Men dag efter dag är den tvungen att skriva tråkiga ord, siffror och geometriska figurer på svarta tavlan. Den blir mindre och mindre, medan barnen växer hela tiden. Kritan blir alltmer förtvivlad och börjar förlora hoppet om att någonsin få rita solen eller havet. Snart är den så liten att den inte längre går att använda i klassrummet utan blir bortkastad. Så hamnar den lilla kritstumpen i kolmörker och tror att den är död – men istället har den hamnat i en liten pojkes byxficka! Gossen tar upp den i dagsljuset och börjar rita slott, trädgårdar med paviljonger och havet med solen som lyser på trottoaren. Kritan är så lycklig att den inte märker att den blir till stoft medan den tecknar sin vackra värld.

Elgars gåtfulla mästerverk

För den brittiske kompositören Edward Elgar var musik en naturkraft som knyter samman mänskliga känslor med världsalltet. ”Min övertygelse är att musiken finns i luften vi andas”, skrev han i ett brev till en vän, ”överallt omkring oss, världen är full av den, och man tar helt enkelt så mycket man behöver.”
En kväll satt han vid pianot och underhöll sin hustru med att ur ett tema improvisera fram en serie musikaliska porträtt av gemensamma vänner. Plötsligt var idén till en ny komposition född, och det som börjat som en lek fortsatte i djupaste allvar. Verket har blivit känt under namnet Enigmavariationer, eftersomElgar antydde att han planterat en gåta (enigma på engelska) inne i själva grundmelodin – ett annat och större tema som inte hörs men möjligen kan förnimmas…

14 musikaliska porträtt

Efter presentationen av det längtansfulla grundtemat följer 14 variationer – varav den sista är ett porträtt av tonsättaren själv – där uttrycken är varmt personliga och lika omväxlande som en vänkrets kan vara. Var och en av satserna har sin utmejslade egenart med den berömda Nimrod, nummer nio, som verkets känsloladdade kärnpunkt. I partituret föregås varje variation av den avbildade vännens initialer eller smeknamn, men musiken bär en allmängiltighet som öppnar för lyssnarens egen fantasi att fritt tolka och inspireras av. Med sin gränslösa idérikedom i spelet mellan ljus och mörker är kompositionen ett sant mästerverk. Enigmavariationer var Elgars första internationella framgång och har, sedan uruppförandet 1899, kommit att bli ett av orkesterrepertoarens allra mest älskade stycken.
 
Den unge brittiske Adam Hickox är chefsdirigent för Trondheims symfoniorkester och får allt fler inbjudningar från orkestrar över hela världen. Den här konserten blir hans debut med Radiosymfonikerna.

Text: Elisabet Ljungar