Upptäck sekelskiftets balettmusik

Milhaud och världens skapelse

I kvällens program tar vi tillsammans med Radiosymfonikerna, dirigent Anton Holmer och presentatör Gregor Zubicky del av sekelskiftets balettmusik, där klang och rörelse tillsammans gestaltar tillblivelse, identitet och begär.

Konserten inleds med Darius Milhauds La création du monde (Världens skapelse). Verket skrevs 1923 för Rolf de Marés Svenska Baletten i Paris, en av den tidens mest nyskapande dansensembler. Tillsammans med författaren Blaise Cendrars och konstnären Fernand Léger skapade Milhaud en balett inspirerad av afrikanska skapelsemyter, där världen växer fram ur kaos genom tre gudomliga gestalter.

En viktig inspirationskälla var jazzen, som Milhaud upplevt under ett besök i Harlem i New York. Mötet gjorde starkt intryck på honom, och i La création du monde hörs jazzens rytmer och energi sida vid sida med europeisk konstmusik. Resultatet är färgstark, livfull och uttrycksfull musik där myt, dans och modernitet möts. Verket är uppbyggt i fyra avsnitt som skildrar skapelsens gång, från kaos och världens födelse till naturens och människans framväxt, och slutligen kärlek och förening.

Atterbergs tanklösa jungfrur

Nästa programpunkt är Kurt Atterbergs De fåvitska jungfrurna (fåvitsk betyder tanklös) från 1920. Även detta verk skrevs på beställning av Svenska Baletten i Paris under Rolf de Marés ledning.Efter framgångarna med Hugo Alfvéns Midsommarvaka önskade Svenska Baletten ett nytt verk med tydlig svensk prägel. Atterberg svarade med en färgstark balett, inspirerad av svenska folkmelodier och danser. Musiken förenar romantisk värme med folklig livfullhet, och visar Atterberg från hans kanske mest personliga sida.

Baletten bygger på en berättelseom  tio jungfrur ur Matteusevangeliet. Handlingen utspelar sig innan en högtidlig bröllopsfest, där en grupp unga kvinnor väntar på brudgummens ankomst. Några har förberett sig väl och tagit med olja till sina lampor, medan andra tänker att det finns gott om tid att hämta oljan senare, och låter sig distraheras av fest och nöjen.

När natten faller och brudgummen till slut anländer uppstår dramat. De som inte har förberett sig står utan ljus, och kan inte följa med i festtåget. I Atterbergs tolkning blir den gamla berättelsen ett gripande balettdrama om väntan, ansvar och de val vi gör i livet. Samtidigt finns här en varm och försonande ton: när bröllopet är över får de som kommit för sent ändå återförenas med de andra och hylla brudparet. Berättelsen rymmer därför både allvar, hopp och gemenskap. I musiken möter vi både eftertänksamma och festliga stämningar, där svenska folktoner och dansrytmer ger verket dess särskilda karaktär.

de Fallas trekantiga hatt

Efter Atterbergs nordiska klangvärld avslutas konserten i Andalusiens solvarma landskap med Manuel de Fallas El sombrero de tres picos (Den trekantiga hatten) från 1919. Verket beställdes av den legendariske impressarion Sergej Djagilev för den Ryska Baletten (Ballets Russes) i Paris. Här möts spansk folkmusik, dans och scenisk fantasi i ett färgsprakande verk fullt av liv och energi. Musiken hör till de mest älskade i den spanska orkesterrepertoaren, och visar de Falla på höjden av sin skaparkraft.

Handlingen är en folklig komedi om en mjölnare, hans hustru och en självsäker ämbetsman vars försök att vinna hustruns gunst gång på gång går om intet. Med humor, förklädnader och oväntade vändningar blir berättelsen en underhållande satir över makt och status, där de enkla människornas klokhet till slut segrar.

Sviten samlar några av balettens mest minnesvärda musikaliska ögonblick. De Falla hämtar inspiration från Andalusiens rika musik- och danstraditioner, och låter flamencorytmer och spanska danser prägla musiken.

Text: Andreas Konvicka